Video: Som en dikt

december 12, 2013 · Posted in En låt, video · Comment 

Här är den nya videon för låten Som en dikt. Videon är filmad och klippt av Fabian Svensson på Conjunction, som även gjort videor till The Knife, First Aid Kit, The Ark och Bob Hund. Kolla gärna även in den supermörka videon från Karin Dreijer Anderssons Fever Ray. Stencool.

Som en dikt
Text och Musik: Stefan Larsson.
Medverkande: Stefan Larsson (sång), Erik Errka Petersson (piano), Daniel Wejdin (kontrabas), Fabian Ris Lundblad (trummor), Olle Hedström (trumpet), Johan Åström (trombon).

Som en dikt finns på albumet Min vita flagg från 2013. Låten finns på spotify här, och itunes här.

Jazz på göteborgska – repfilm

oktober 1, 2012 · Posted in En låt, video · Comment 

Vi repade som sagt på musikhögskolan i Stockholm i september. En av låtarna är en softjazzig version av en låt som vi ska spela in under vintern/våren, Som en dikt, som ett brev:

Om formalisering av ljud

september 25, 2012 · Posted in En låt, rep, video · 1 Comment 

Under två septemberfuktiga dagar i Stockholm hann vi repa en del; första dagen jobbade jag och Lisalotta igenom stämmor, körer och hennes roll mer i detalj, medan vi hoppade runt i olika övningsrum på KMH. Det kändes snabbt att låtarna lyfte. Jag fick nästan en känsla av saknad när jag sedan sjöng ensam, som att en bärande effekt var borta.

Andra dagen samlades vi i större skara, repade trummor med Fabian, bas med Daniel och piano med en ny bekantskap, Errka. Just Errka fattade låtarna som han var med på riktigt snabbt, och kunde lägga till en dimension som saknats. Mycket lovande.

Vi snackade om inspelning, och bokade preliminärt grundinspelning i januari. Det är många låtar nu. Kanske totalt 20. Någon typ av urval kommer nog att få göras, och just nu är jag inne på att göra två album (eller EPs); ett engelskt och ett svenskt. De låtar vi repade var:

  • Kyss mig en gång till (börjar låta riktigt bra, nu är det trumpet som fattas)
  • Som en dikt, som ett brev (första gången den låtit riktigt bra, vilket har att göra med att den är helt pianodriven och att Erka kom in och styrde upp. Är egentligen en gammal melodi som aldrig har sjungit in. En distad pianoversion fanns med på den gröna demon som släpptes i Reykjavik för länge sen).
  • Min vita flagg (låter bra, kanske för att den är så enkel. Ännu lite mer styrsel på stämmor nu. Jag längtar efter att höra det frälsningsarmébläckblås som jag hör inom mig på låten. Påminner ibland om A still point)
  • The Machinist (tog ett stort steg framåt, framförallt när vi jobbade om trummornas roll och detaljövade stämmor. Vill verkligen att den blir bra eftersom jag gillar storyn den bär med sig)
  • From A to B (en av de svåraste låtarna, med flera tempoförändringar, men också en av de mest spännande. Vill väldigt gärna höra klarinett i melodin)
  • Håll mig hårt (En låt som faller på plats rätt enkelt, med en text som betyder för mig. Jag hör Peter Lemarcs akustiska låtar, Daniel hör rocklåt. Konstigt.)
  • En sluggers memoarer (Joan Baez/Bob Dylan-låten, vilket den nog inte låter som för någon. Men den funkar bra med min och Lisalottas konstanta dubblerade sång).
  • Lediga dar (precision och kyla) (lite lurig att repa eftersom det stråkarr som (jag säger) ska driva låten inte är färdigskrivet än, och än mindre lyssningsbart. Men helt klart lovande melodier och en hård text som jag gillar. Det var förresten under under repet med Lisalotta som den ljusa melodin i introt dök upp. Jag tror att det blir stråkarna som får spela den.)
  • The lighthouse (lät oväntat bra med tanke på att vi bara repat den en gång tidigare. Jag och Lisalotta övade in stämmor dagen innan som verkligen gjorde hela låten bärkraftig. Väldigt Damian Rice. Med ett Gotländskt fyrtorn)
  • Making promises is not my thing (Också en gammal låt som aldrig spelats in ordentligt, och som nu fick ett lovande trumkomp som inte följer alla synkoper utan snarare maler på. Borde kanske vara vispar istället för pinnar)
  • Rebel (Dagen när Tom Petty kom till stan. Kommer att låta bra, harmonierna känns igen)
  • I wish it was clear to you (Finns i en akustisk version inspelad i ett annat decennium i rum 101. Kommer att låta riktigt bra i en än mer Ryan Adamsk version, och då menar jag nåt från ”Heartbreaker” från 2000, nåt som Oh my Sweet Carolina eller Damn, Sam (I Love a Woman that Rains).

Det finns med andra ord några låtar vi inte repade. Det beror antingen på att vi inte hann, kändes oss mentalt mätta eller att de inte innehöll trummor. En låt vi borde spela in är ju The Fugitive.

Bakåt mot någon typ av ursprung: Häng kejsaren, häng han högt.

mars 20, 2011 · Posted in En låt, Engelska, video · Comment 

Det har blivit dags att gräva djupare i kronologin, tillbaks till den gula tiden. Den bästa bryggan är nog Hang the Kaizer, för den finns med på både TO THE OCEAN och YELLOW room 101, fast i olika versioner. De är väldigt olika, och den versionen som finns på det gula albumet kan jag knappt lyssna på längre, men är en bra markör för vad som höll på att hända. Jag var på väg vidare från det där Zelmaniska, Lasse Halapiproddade gitarrslipade akustiska som öppningsspåret The one thing och Cathy’s clown är stöpta i, till något mer ruffigt, tramporgeldistat. Jag hade bara inte hittat tramporgeln än.

När jag lyssnar igenom YELLOW room 101 är det för mig tydligt att Tom Waits ligger och lurar där, speciellt Frank’s wild years och Rain dogs. Det hörs inte i soundet, men det märks i texterna, på sina ställen. Det är för övrigt två album jag har mycket att tacka för, och jag ska återkomma till dom i något annat inlägg.

TO THE OCEAN-versionen börjar väl lika svårtillgängligt som YELLOW room101-versionen, men smäller till skönt när den kickar igång. Vi spelade in grunderna med Petter Eriksson för rätt länge sedan i Göteborg, ihop med några andra låtar, men just för Hang the Kaizer blev jag inte riktigt nöjd. Det saknades något, den var inte ruffig nog, sången var låg. Så jag bidade min tid. Eftersom studion flyttades hade jag svårt att få tag på grundspåren för fortsatta pålägg någon annanstans.

Till slut tröttnade jag och körde den raka vägen, rakt igenom hörnen, och spelade in rakt på stereomixen. Ofta är det egentligen inget problem, men med sång skapar det en speciell känsla. Det blev sång på sång, liksom. Och för de flesta sound och låttyper funkar inte det. Men det funkar för Hang the Kaizer. Påläggen är gjorda i Lund, inklusive fälgslagen. Det jag gillar med påläggen är framförallt stöveltrampsljuden och de lite lätt distade handklappen som ger pulsen.

Handklappen är mina, Tomas, AnnaHannas och Annas (tack). I övrigt spelar Daniel Wejdin den svängiga basen, Lisa Lotta Carlsson och David Kulander körar, och Tomas Dahl spelar en kompgitarr medan jag spelar en melodigitarr och tramporglar. Trummorna står Anton Engblom för.

Det finns en video med kass kvalitet från en gång när vi spelade på Babel i Malmö, som förband till Kultiration.

Trivia:
– Introt på den gamla versionen är inspelat på Iris sjukt tunga men mycket vackra sovjetiska dragspel (tack för lånet).
– Namnet har inget med Kaizers orkester att göra, även om jag lyssnat mycket på deras lite tidigare album.
– Låten fanns innan tremannakombot. Det är med andra ord låten som gett namn åt bandet, som det där bandet i tredje versen som tröstar han som träffade på en two-faced no-good.
– Den gula versionen innehåller ubåtljud rippade från den dåliga ubåtsfilmen U-571.
– Stöveltrampljuden kommer från många slag mot en gammal läderväska jag fått av min far.



Hang the Kaizer

In any bar or public place you can see them conversate
Saying “you could be my phantom limb and I could be your friend
– tonight”

Hang the Kaizer if the Kaizer’s no good.
You know I lost my twin walkie talkie.
I would sell my pride for an okidoki.
So, hang the Kaizer high
– tonight.

He wasted smiles on a two-faced no-good
Who left him clean in the hard-mud back-yard
So he soaks his cheeks to a three man combo
Tonight they only play
for him

She spun my face with her sad eyed whisper
and the raven black straws around her pale face
You know my eyes were blue as the Swedish spring sky
You should turn and run
– but you don’t.

So in every bar or public place you can see me conversate
Saying “you could be my phantom limp and I could be your friend
– tonight.”




Ladda gärna ner låten via länken i texten. Lyssna annars i ”streampadden” i botten av ditt webbfönster. Klickar du på listsymbolen nere till höger så ser du vilka låtar som ligger där i en lista.

Stillbildsvideo av A still point of a turning world

mars 8, 2011 · Posted in En låt, Engelska, Livemusik, Lyssningstips, video · 5 Comments 

Gräver vidare i materialet och fokuserar A Still Point of A Turning World. Jag gillar verkligen slutet på liveversionen av A still point of a turning world. Hur Tomas rusar på i sitt solo, svänget som trummor och ståbas ger, hur skönt det är att Lisa Lotta tar mer plats i låten. Har inte direkt spridit den tidigare, och någon video finns inte, så, kära vänner, här har jag pusslade ihop en slags video av Mats Pehrsons fina foton och den ljudupptagning jag gjorde av koncerten. Det är med andra ord världspremiär. Nåra av de andra livelåtarna finns nu under Album och låtar.


Liveversionen är bättre än albumversionen, i mitt tycke, även om den senare har sina goda sidor med. Jämför själv:
A still point of a turning world (album)
A still point of a turning world (live)

På albumversionen tycker jag mig höra Elliot Smith från tiden han spelade in låtar som Waltz #2 (XO) och Miss Misery. Bläckblåset är fint, med Jocke Wiklund på trombon, Felix Rothman på tuba och Jens Lennartsson på trumpet. Vad hör ni?

Låten skrevs i ett källarrum i Reykjavík hösten 2002.


A still point of a turning world

I will do to this town
what this town did to you
and I won´t change my very bad ways
until you tell me to

I will haunt the bad
the way it haunted you
When your head is spinning too fast
I will be there too

I will be the still point
of a turning world

I will do to this town
what this town did to you
I will burn it down, I swear to God,
if it burned you

I have seen the days
when you´re made of glass
Can you sense the recognition?
We are made the same

I will be the still point
of a turning world

Om en gång på en vetenskapsfestival på Sveriges regniga framsida

februari 28, 2011 · Posted in Livemusik, video · 2 Comments 

Hittade några videor från när jag och kombot spelade på vetenskapsfestivalen i Göteborg i maj 2009. Jag har nämnt att vi spelade The Darling Conceptions of Your Time, men hade inte videon tillgänglig då. Vi spelade även Minns hur du en gång älskade mig. Lisa Lotta Carlsson sjunger fint med mig, bakom oss smyger Tomas Dahl på gitarr, Daniel Wejdin på bas och Anton Engblom på trummor:










Det hela var en del i en föreläsning av Håkan Hydén och mig om samhällsförändring, paradigmskiften och upphovsrätt som case. Man kan se hela föreläsningen här.