Nio svenska låtar, ett album.

juli 11, 2013 · Posted in Ett album, På gång · Comment 

Efter 8-9 effektiva inspelningsdagar under 2013, på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, på Lunds universitets internetinstitut i Landskrona och i ett hus i Tullinge, kanske lika många mixningsdagar, en hel del skickande av filer fram och tillbaka, lyssnande i husets alla lurar, i bilen och i stereon, telefonsnackande och e-postande så börjar albumet bli färdigt.

Det har varit ett intensivt men utspritt jobb. Först med grunderna: Fabian Ris Lundblad på trummor och Daniel Wejdin på Bas. Sedan med en rad pålägg: Errka Petersson på piano och orgel, Lisa Lotta Carlsson på sång, Olle Hedström på trumpet, Johan Åström på trombon och mig själv på en rad gitarrer, sång, orgel, handklapp, rytmprylar, någon vissling och säkert nåt mer. Zebastian Swartz, som varit inspelningstekniker, mixat och varit allmänt bollplank, la även gitarr på två låtar. Under hösten och vintern höll Livet Nord på med stråkarr till två låtar, i samtal med mig, som hon spelade in med Jonas Franke-Blom på cello. Därefter la Koffe Åhsberg banjo i Kungsbacka och Marcus Berg sång på Bali som vi snackade ihop oss om och de postade till mig över nätet. När vi ändå var i ett hus i Tullinge och la på grejer tog vi hjälp med handklappen av Jonas Siöström och Frida Bokor och lite körsång från sistnämnde.

Under den helg i Februari där vi la sång i Landskrona så kom vi fram till att låtarna måste delas upp. Det mest givna kändes som att de svenska låtarna skulle vara för sig, och det var dessa vi fokuserade på från då. Nu ligger med andra ord 9 svenska låtar framför oss att pusslas ihop till ett album. Kvar är sista nyanspillandet på någon av låtarna och sedan ska albumet mastras. Det betyder även att det redan finns grunder inspelade på 5-6 engelska låtar att jobba vidare på inför nästa album..

Jag är inte helt klar över låtordningen, men jag vet att Min vita flagg och Kyss mig en gång till är två av de tre första låtarna. Frågan är om Minnen, med Livet Nords sorgligt vackra stråkar, ska få inleda eller läggas längre bak. Sedan får nog albumet tas upp ytterligare i intensitet, och då betyder det Håll mig hårt eller eventuellt Stäppvargen. Jag tror att Som en dikt, som ett brev är något av en given avslutningslåt – och så får det nog bli – men det är bara det att den blivit så vacker med Errkas Jan Johanssonskt sparsmakade pianospel, med Daniels väl avvägda bas, Fabians vispar med den där evighetscymbalen och det mycket lyckade, sorgsna blåset att jag egentligen vill visa upp den direkt. Det betyder att någonstans där på andra halvan ska En sluggers memoarer, När du tummat på din ryggrad, och Reglerna (med Marcus Bergs underbara gästspel och Koffes sköna banjo) in också.

Snart vet vi.

Hoppfulla ljud

mars 22, 2013 · Posted in På gång · 1 Comment 

Det har varit för tyst här. Kanske för att det varit så livligt på andra håll. Det fina, det vackra och det hoppfulla är att nu har inspelningar av nya album kommit igång på allvar. Förvisso utspridda som ensamma öar i en arkipelag, men ändå existerande öar där man kan stå på stranden och …tja, se nästa ö någonstans där borta i dimman. I januari hade vi en intensiv helg där vi spelade in – som vore vi ett punkband i sina glansdagar – 12 låtgrunder på två dagar. Trummor, bas, gitarr och en del piano. En del gitarrer har vi dock redan lagt nya. Men – damn – vad några av låtarna föll på plats snabbt!

Det var engelska låtar

From A to B
I wish it was clear to you
The Machinist
Rebel
Promises
Lighthouse

Och det var svenska låtar

Kyss mig en gång till
Min vita flagg
Stäppvargen (lediga dar)
Håll mig hårt
En sluggers memoarer
Som en dikt, som ett brev.

När vi så sågs igen i februari för att spela in sång och gitarr så kom ytterligare tre grunder in på bandet:

Minnen
Reglerna
The Fugitive

Den sistnämnda är en sån låt vi brukade spela live men aldrig fäst i en bra studioinspelning. Allt sammantaget kunde vi konstatera att det var jäkligt många låtar. Vi – jag och Zebastian – bestämde därför att fokusera de svenska först, de var ju tillräckliga för ett album i sig själva. Så får det bli.

Jag ser verkligen fram emot att få pusslat på de stråkar som Livet Nord har arrat till Minnen och Stäppvargen. Nästa inspelning ska det dessutom trilla in trumpet och Lisalottas vackra sång.