Stillbildsvideo av A still point of a turning world
Gräver vidare i materialet och fokuserar A Still Point of A Turning World. Jag gillar verkligen slutet på liveversionen av A still point of a turning world. Hur Tomas rusar på i sitt solo, svänget som trummor och ståbas ger, hur skönt det är att Lisa Lotta tar mer plats i låten. Har inte direkt spridit den tidigare, och någon video finns inte, så, kära vänner, här har jag pusslade ihop en slags video av Mats Pehrsons fina foton och den ljudupptagning jag gjorde av koncerten. Det är med andra ord världspremiär. Nåra av de andra livelåtarna finns nu under Album och låtar.
Liveversionen är bättre än albumversionen, i mitt tycke, även om den senare har sina goda sidor med. Jämför själv:
- A still point of a turning world (album)
- A still point of a turning world (live)
På albumversionen tycker jag mig höra Elliot Smith från tiden han spelade in låtar som Waltz #2 (XO) och Miss Misery. Bläckblåset är fint, med Jocke Wiklund på trombon, Felix Rothman på tuba och Jens Lennartsson på trumpet. Vad hör ni?
Låten skrevs i ett källarrum i Reykjavík hösten 2002.
A still point of a turning world
I will do to this town
what this town did to you
and I won´t change my very bad ways
until you tell me to
I will haunt the bad
the way it haunted you
When your head is spinning too fast
I will be there too
I will be the still point
of a turning world
I will do to this town
what this town did to you
I will burn it down, I swear to God,
if it burned you
I have seen the days
when you´re made of glass
Can you sense the recognition?
We are made the same
I will be the still point
of a turning world
Havet, döden och klezmerbandet: X on your grave
Ok, jag upphåller mig vid TO THE OCEAN lite till, även om det börjar bli dags att kolla av lite äldre grejer. Hursomhelst, om vi ändå ska hålla oss till havet, kan vi lika gärna binda ihop det med bilden av hur ett klezmerband stormar din begravning och därmed framförallt fokusera på Döden. Det är med andra ord dags för X on your grave (ladda ner på länken, lyssna på streampadden längst ner i fönstret). Och vi kan låta titeln sätta tonen direkt: Ditt namn kommer inte att stå på din grav – bara ett enkelt X.
Jag har alltid gillat de där hårda bilderna. Det är svårt att säga var dom kommer ifrån. I mitt huvud finns nog slutscenen i Den gode, den onde, den fule, gravplatsscenen med rad efter rad med anonyma gravar – inga andra likheter i övrigt. I låten är just x-slutet det ultimata misslyckandet. För det är ens egna val, naturligtvis, som drev en dit. Vi står alla inför risken att hamna i en grav som enbart är märkt med ett X.
Låten är ett slags konversation mellan låtets jag och en annan. Att hamna i en X-märkt grav tvingar fram frågan: vad hände med den där raden av svartklädda kvinnor som lämnar en ensam ros, vad hände med det där klezmerbandet som skulle storma begravningen och spela?
Det där med klezmerbandet kommer från konversationer med Daniel Wejdin, och hans speedade klezmerband Räfven. Det är dom som i mycket format min bild av klezmer. Dom, och Daniels andra projekt, Kaja. Men hur kom nu havet in igen? – Denna gång som tillflykt:
Take a look where the seagulls fly,
It might seem strange and you might ask why
but they will show the way TO THE OCEAN
Byggandet av en inspelning
Inspelningen är i vanlig anda, jag vill inte kalla den splittrad, men som ett kollage spritt över rum och tid. Låten är inspelad på flera ställen, vid olika tidpunkter. Sånt kan vara lite lurigt för musikerna, de vet ju inte riktigt hur helheten ska bli, de får lita på mina direktiv. Vi lånade en lokal i Kungsbacka av Lisa Lottas kära mor (tack) där vi spelade in Antons trummor och Daniels bas. Därefter reste jag runt med mina grejer och samlade in instrumentalisterna – Nils Dahls piano i Gamlestaden, Lisa Lottas sång i majorna, David Fraenckels trombon i Fors, Kungsbacka, David Kulanders sång och Tomas gitarr i Högsbohöjd, Göteborg. Min sång och gitarr antar jag att jag la i Lund, som jag bodde i då. Harmonimässigt är det för gitarrister en klassisk E-molluppbyggnad.
Truminspelning.
X on your grave
You won’t be able to sing those songs, you won’t be able to make them sing along
Who’s gonna hear it, who’s gonna hear it now?
You won’t be able to sing those songs, you won’t be able to make them sing along
Who’s gonna hear it, who’s gonna hear it now?
Take a look at your grave, there’s and X on the sign instead of your name,
You must have done somethings thats bad, my brother
- Take a look at yourself, you’d say, are you sure that someone shows when you go someday?
You will do some bad things too, I know you
What happened to the sad eyed ladies dressed in black leaving a single rose?
What happened to the kletzmer band that read my lips and cry?
I know you
- I know you do
Oh, what a feeling, you close your eyes and dance in the shadows,
oh that time will come,
inevitably.
Shuh, you say shuh,
Shame on you for the things you say but never do,
This is when you know that they’ll forgive you.
Take a look where the seagulls fly,
It might seem strange and you might ask why
but they will show the way TO THE OCEAN
And I know you miss it.
What happened to the klezmer band that played a tune to bid you a last farewell
What happened to the sad eyed ladies that kiss my lips and cry?
Oh, what a feeling, you close your eyes and dance in the shadows,
oh that time will come
You won’t be able to sing those songs, you won’t be able to make them sing along
Who’s gonna hear it, who’s gonna hear it now?
Inevitably.
Som vanligt gäller att du kan ladda ner låten på länken i texten, men också under Album och låtar. Lyssna kan du även göra på den blå streampadden längst ner i fönstret.
Die Einsamkeit eines Langstreckenläufers: Om Emil Zátopeks och långdistansmetaforens storhet
Första ska det sägas att namnet kom först. Sen kom låten. Jag pratar om sistaspåret på TO THE OCEAN, The Loneliness of a long distance runner.
Jag minns det som att jag och Peter och Kristoffer i Minxy soul models var hemma hos Peters vän Per och spelade in piano hos honom. GP låg på köksbordet och tv-tablån berättade att på kvällen skulle visas en gammal svartvit film om en ung talangfull långdistanslöpare som hamnar på ungdomsanstalt. Det var någonting om revolt mot den stelnade vuxenvärlden och i vad mening egentligen ligger. Filmen heter The loneliness of the long distance runner.
Jag snodde namnet direkt. Eller, lånade det, föll för det.
Men jag mindes kanske inte exakt, det blev en liten skillnad utan att jag själv visste det. Skillnaden är att filmen heter The loneliness of THE long distance runner och att låten heter The loneliness of A long distance runner. Det enda tråkiga var väl, vilket jag fick reda på av gamla hårdrockare långt senare, att Iron Maiden redan gjort en låt med samma namn. Så inte ens min stöld var unik.
Men det kan inte hjälpas: namnet är perfekt. Det klickade i perfekt i min idévärld om långdistanslöparens kamp. Några år tidigare hade jag satt upp bilder i min lya på olika personer som gjort inspirerande saker. På en av bilderna var den Tjeckoslovakiske långdistanslöparen Emil Zátopek. 
Jag hade råkat läsa om honom någon gång. Om hans plågade löpstil, hans obeveklighet, men framförallt hans segrar under OS i Helsingfors 1952. Det var inte bara det att han vann 5000 meter och 10 000 meter på nya olympiska rekord, det var mytbildningen kring hans efterföljande maratonlopp som satte mest spår. Som fick mig att prata om maratonlopp i åratal efteråt. Rapporterna säger att det maratonloppet var hans första någonsin, och myten säger att han, eftersom han därför inte visste hur han skulle lägga upp loppet, hur fort han skulle springa i början, helt enkelt hängde på i täten, med de för tiden bästa för att se vad dom gjorde.
Myten säger också att han tilltalade dom under loppet, någonstans mot dess slut, och han lär ha sagt att ”ursäkta mig, jag vet ingenting om att springa maraton, men – borde vi inte springa snabbare?”.
Han fick inget svar.
Och ökade helt enkelt på sina steg, sprang ifrån och vann maratonloppet på – återigen – nytt olympiskt rekord. Det är sådana historier som fastnar. Och det var en aspekt av varför långdistanslöpningen blev en del av min idévärld, och senare en sång.
The loneliness of a long distance runner
My brand new body needs a brand new soul
The perfect highway is this dirty road
Every night is new here baby, but all the days are just the same
Its the loneliness, the loneliness
of a long distance runner
I’ve left my numbers and I’ve lost my shame
The pattern of streets is going to shape my name
Every night has to be new when all the days are just the same
Its the loneliness, the loneliness
of a long distance runner
Med mig på inspelningen är Daniel Wejdin på ståbas och Elisabeth Johansson på kör. Jag spelade in sång och akustiska gitarrer på Trastvägen i Lund, sen rasade hårddisken i min digitalporta, vilket gjorde att jag bara hade en redan mixad och därmed internt låst version att använda mig av. Jag tog med den till en studio Martin Veida använde i Göteborg, där vi spelade in piano, gitarr, bas och kör.
Trivia: Andra raden ändrades som en hommage till Minxy Soul Models låt Perfect Highway, som var den första låten vi spelade in ihop, jag och Peter Modestij. Vi reste runt i en liten röd bil i Kungsbacka och Göteborg och spelade in saker. Trummor i ett förråd i Kungsbacka, piano hos Per, osv. Den mixades sen om i Kristian Anttilas studio och hamnade som sistalåt på Transparent Yeah.
Om livets underströmmar: The undertow
Havet som någon typ av principiellt tema finns på många av mina låtar. Men inte havet i någon Evert Taubesk mening. Inte havet som havet är i en mer reell mening, inte havet som arbetsplats eller transport. Mer havet som en symbol för något annat, som ett språkbruk, som både ett längtans ljusa dragningskraft och mörkrets djupa sugande avgrund. Havet är liksom både hem, en flykt och ett hot.
Eller, vafan, jag gillar havet.
Då blir även underströmmar intressanta, det som drar under ytan, det inte så uppenbara men ändå kraftfulla. I The Undertow, som smyger in på den anonyma elfteplatsen på TO THE OCEAN, trea från slutet, har fått sitt namn efter allt det här. Att man dras med, dras in, utan att ha planerat det, ens kanske valt det när man stod inför det.
The undertow är en av de fyra låtar vi spelade in med Petter Ericsson under två hektiska dagar 2006, dvs tre år innan de släpptes på albumet. Det känns sjukt länge sedan nu. Eller snarare att tiden gått fort! De väna körerna är David Kulander och LisaLotta Carlsson, Tomas Dahl spelar melodigitarren som är både ett tema i början och ett outro. Jag minns hur vi snackade och övade melodier. Huvudmelodin är mitt påhitt medan Tomas spelade sig fram till den lite aviga sköna under andra versen, där kören sjunger I know you miss it too i bakgrunden. Ståbasen spelar naturligtvis Daniel Wejdin och trummorna, som Anton Engblom spelar, ville jag skulle ta fram den där hackiga rytmen som kompgitarren spelar.
Låtens rytm är lite intressant, men jag är dålig på att beskriva den i korrekta musiktermer. För vissa instrument känns den naturligt 6/8 men för min kompande gitarr är den mer en snabb tretaktare. Samtidigt som basen väl spelar den som 4/4. Det finns inte så många liveversioner att dela med sig av, men upptagningen från releasen känns helt okej. Där är även Nils Dahl med på pianot och Kristoffer Nordh på en gryta som markerar 2an om man ser det som tretakt.
—-
The undertow
Let us leave for the life we talked about
Let us leave for the life we talked about
Let us be less afraid
Don’t blame yourself for taking chances you could not foresee
This is how it happens, this is how it feels
Don’t blame yourself for making choices you did not believe in
This is how it functions and this is how it is
Let us leave
Its not the age, its not the place
It is the words we used to say
Its not the age, its not the place
It is the life we talked about
Let us leave
I know you miss it too, I know you miss it too
Remember me as a shipwreck
an undertow in the sea
I wanted you to hear it
I wanted you to feel it
Remember me as a melody
A sad song in your head
Remember me as an undertow
going on under the sea
Let us leave
Its not the age, its not the place
It is the words we used to say
Its not the age, its not the place
It is the life we talked about
Let us leave
——-
För att lyssna klickar du antingen på länken i texten eller på den blå linjen i botten av sajten, streampadden. Där finns också sajtens alla låtar i en lista.
The Darling Conceptions of Your Time
Det är dags att komma igång med lite bättre låtpresentationer och jag tänkte börja med The darling conceptions of your time, den låt som är den mest samhällsvetenskapligt sammankopplade.
Det är ju rätt vanskligt att få ihop en låt som samtidigt gör anspråk på att kunna berätta nåt om förändringar av världsbilder, och blir lätt dåligt eller töntigt. Låten i sig, är ett ihopplock av inspelningar. Antons trummor spelades in i en replokal på Hisingen, i en källare bredvid en boxningslokal, när vi var där och repade med Minxy, pianot på Östgötavägen 14 i Lund, precis som sången och säkert gitarrerna. LisaLottas sång minns jag inte inspelningen av, men det kan ha varit hemma hos henne i Göteborg på den tiden. Det är Daniel Wejdin som spelar den skönt svängiga ståbasen. Minns du var din gitarr spelades in, Tomas?
Efter vi spelat in en snabbare version, med mer tempo och countrytassande sväng kände jag att låten passade som ensam pianolåt också. Jag och Martin Veida, som mastrade låtarna, satt och diskuterade huruvida man skulle ha pianoversionen med eller utan LisaLottas kör i det stick som kommer i andra halvan. Vi kom fram till att låten hålls mer ”ren” och mindre effektsökande utan. Här är versionen utan Lisalotta och här är versionen med LisaLotta. Avgör själva!
Hursomhelst, sammanställandet av låten sammanföll med att jag var med och gjorde en bok ihop med en professor i rättssociologi, Håkan Hydén, som gavs namnet FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0, där även Dennis Töllborg medverkade. Jag gav boken undertiteln ”The Darling Conceptions of Your Time”. I min artikel, Om Sanning och Rätt, har jag med delar av låttexten, och låter den leda artikeltexten framåt i sin metapedagogiska berättelse om samhällsförändring kopplad till digitalisering, om upphovsrätt och föreställningar knutna till den.
Eftersom jag gjorde både bokens omslag och låtens så fick dom gå i samma ton, inspirerade av den ptolemaiska föreställningen om solsystemet med jorden i centrum kontra den galileiska eller kopernikanska, med solen i centrum.
Så här presenteras artikeln på Lunds Universitets hemsida:
It is not the eyes that fool you, it’s not the ears that can’t hear It’s the darling conceptions of your time that makes you feel this way” Detta sjunger 1600-talsastronomen Galileo Galilei i denna artikel i FRAMTIDSBOKEN, och artikeln kretsar, precis som alla sex ingående artiklar, kring konceptuella problem knutna till vår tid och ett samhälle som är mer och mer uppkopplat. Dessa dilemman är såväl juridiska som tankemässiga och har att göra med en samhällsförändring knuten till en digital revolution. Om Sanning och Rätt handlar om Akademins och Rättens roll i samhället idag. Artikeln handlar om samhällsförändring, olika förhållningssätt till denna förändring, och hur föreställningar blir betraktade som Sanna och Rätta. Artiklen diskuterar upphovsrättens historiska utveckling i kombination med teknikens. Genomgående i artikeln förekommer citat från en sång, The Darling Conceptions of Your Time, som behandlar samma tema som artikeln, med den (meta-)pedagogiska poängen i att finnas sökbar och nedladdningsbar på Internet.
Vi gjorde en kombo en gång, jag med mitt tremannakombo och professor Håkan som föreläsare, på vetenskapsfestivalen i Göteborg. Det var udda, men intressant, och kul. Vi spelade inte bara Darling conceptions, och musiken i en film från det framförandet finns på ubetoosidan, men man får klicka framåt lite för att komma till darling conceptions-låten.
Har du mobiltelefon eller vill ladda ner låtarna (”spara länk som”) så klickar du på länkarna i texten ovan, annars kan du lyssna längst ner på sidan i ”streampadden”.
UPPDATERING: Hittade en liveupptagning på låten från ett framförande på Vetenskapsfestivalen i Göteborg, 2009.
The Darling Conceptions of Your Time
I see a learned man watching the sky
His mind is forming a question
He trembles when he starts to realize
There is something wrong with how the sun passes the sky
There is something wrong with how the sun passes the sky
The court declared the conviction
and the mumbling crowd awaited no reply
It expected no contradictory claims
There is nothing wrong with how the sun passes the sky
There is nothing wrong with how the sun passes the sky
Its not the eyes that fool you
Its not the ears that cant hear
It’s the darling conceptions of your time
that makes you feel this way
that makes you feel this way
Can you feel it too?
The old world measuring the new
Can you feel it too?
The old world claiming the truth
I know you’ve heard it too
That the questions that we ask ourselves
in the passed way of thinking
won’t solve the problems of the new
Its not the eyes that fool you
Its not the ears that cant hear
It’s the darling conceptions of your time
that makes you feel this way
that makes you feel this way
Ny musikspelare
Ok, testar en ny musikspelare för När jag är bara ljud-sajten, den gamla var lite för enkel, låtnamnet föll bort, stöddes heller inte av monopolist-Apples iphone. Det gör förvisso inte den här spelaren heller, men mobilanvändare kan klicka på den länk jag ger, typ till Pale white lily, så får telefonens egna spelare spela låten. Andra användare kan iofs också göra så, eller ladda ner låten ELLER lyssna på låten i den spelare som finns i botten av sajtfönstret. Där finns å andra sidan även ALLA sajtens låtar – om man klickar på listknappen nere till höger så ser man alla – vilket är rätt sympatiskt för den som vill lyssna igång sig.
Det fina är att den låt som länkas till i senaste posten verkar hamna först i listan, helt pedagogiskt.
Det handlar för mig om att ratta in rätt grejer här med andra ord.
Fick upp några spelningsvideor också. Kolla in. Ska se om jag kan lösa det på något snyggare sätt, och även lägga till sånt som inte nödvändigtvis måste ligga på youtube.
Testar musikspelare
Tänker mig att man ska kunna välja om man vill spela låtar jag skriver om i en liten musikspelare på sajten eller om man vill ladda ner dom. Så jag testar en musikspelare nu och kan väl börja med låten You’ve come a long way for love.
Låten ska hamna i en liten musikspelare i botten av det här inlägget. Om man vill ladda ner så kan man göra det, exempelvis genom att högerklicka på länken här i texten och välja ”spara länk som”.
Cybernormer- Oroväckande ändamålsglidning alldeles för nära 16 maj, 2012 Marcin de Kaminski
- Årets undersökning på The Pirate Bay över 12 maj, 2012 Marcin de Kaminski
- Det reglerade landskapet
- Rättens roll i fysisk planering. Konferens i Belfast 8 februari, 2012 Stefan Larsson
- Svensk 3G-utbyggnad i backspegeln 2 februari, 2012 Stefan Larsson
- Lund University Internet Institute
- Stefan Larsson interviewed on copyright in a digital society 6 maj, 2012 Stefan Larsson
- LUii in the news – affiliated Cybernorms project released data 3 maj, 2012 Stefan Larsson
- Cybernorms research project
- The Research Bay closed, for this time 12 maj, 2012 Marcin de Kaminski
- The Research Bay, reloaded 9 maj, 2012 Marcin de Kaminski
