Nio svenska låtar, ett album.

juli 11, 2013 · Posted in Ett album, På gång 

Efter 8-9 effektiva inspelningsdagar under 2013, på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, på Lunds universitets internetinstitut i Landskrona och i ett hus i Tullinge, kanske lika många mixningsdagar, en hel del skickande av filer fram och tillbaka, lyssnande i husets alla lurar, i bilen och i stereon, telefonsnackande och e-postande så börjar albumet bli färdigt.

Det har varit ett intensivt men utspritt jobb. Först med grunderna: Fabian Ris Lundblad på trummor och Daniel Wejdin på Bas. Sedan med en rad pålägg: Errka Petersson på piano och orgel, Lisa Lotta Carlsson på sång, Olle Hedström på trumpet, Johan Åström på trombon och mig själv på en rad gitarrer, sång, orgel, handklapp, rytmprylar, någon vissling och säkert nåt mer. Zebastian Swartz, som varit inspelningstekniker, mixat och varit allmänt bollplank, la även gitarr på två låtar. Under hösten och vintern höll Livet Nord på med stråkarr till två låtar, i samtal med mig, som hon spelade in med Jonas Franke-Blom på cello. Därefter la Koffe Åhsberg banjo i Kungsbacka och Marcus Berg sång på Bali som vi snackade ihop oss om och de postade till mig över nätet. När vi ändå var i ett hus i Tullinge och la på grejer tog vi hjälp med handklappen av Jonas Siöström och Frida Bokor och lite körsång från sistnämnde.

Under den helg i Februari där vi la sång i Landskrona så kom vi fram till att låtarna måste delas upp. Det mest givna kändes som att de svenska låtarna skulle vara för sig, och det var dessa vi fokuserade på från då. Nu ligger med andra ord 9 svenska låtar framför oss att pusslas ihop till ett album. Kvar är sista nyanspillandet på någon av låtarna och sedan ska albumet mastras. Det betyder även att det redan finns grunder inspelade på 5-6 engelska låtar att jobba vidare på inför nästa album..

Jag är inte helt klar över låtordningen, men jag vet att Min vita flagg och Kyss mig en gång till är två av de tre första låtarna. Frågan är om Minnen, med Livet Nords sorgligt vackra stråkar, ska få inleda eller läggas längre bak. Sedan får nog albumet tas upp ytterligare i intensitet, och då betyder det Håll mig hårt eller eventuellt Stäppvargen. Jag tror att Som en dikt, som ett brev är något av en given avslutningslåt – och så får det nog bli – men det är bara det att den blivit så vacker med Errkas Jan Johanssonskt sparsmakade pianospel, med Daniels väl avvägda bas, Fabians vispar med den där evighetscymbalen och det mycket lyckade, sorgsna blåset att jag egentligen vill visa upp den direkt. Det betyder att någonstans där på andra halvan ska En sluggers memoarer, När du tummat på din ryggrad, och Reglerna (med Marcus Bergs underbara gästspel och Koffes sköna banjo) in också.

Snart vet vi.

Comments

Leave a Reply