Om formalisering av ljud

september 25, 2012 · Posted in En låt, rep, video 

Under två septemberfuktiga dagar i Stockholm hann vi repa en del; första dagen jobbade jag och Lisalotta igenom stämmor, körer och hennes roll mer i detalj, medan vi hoppade runt i olika övningsrum på KMH. Det kändes snabbt att låtarna lyfte. Jag fick nästan en känsla av saknad när jag sedan sjöng ensam, som att en bärande effekt var borta.

Andra dagen samlades vi i större skara, repade trummor med Fabian, bas med Daniel och piano med en ny bekantskap, Errka. Just Errka fattade låtarna som han var med på riktigt snabbt, och kunde lägga till en dimension som saknats. Mycket lovande.

Vi snackade om inspelning, och bokade preliminärt grundinspelning i januari. Det är många låtar nu. Kanske totalt 20. Någon typ av urval kommer nog att få göras, och just nu är jag inne på att göra två album (eller EPs); ett engelskt och ett svenskt. De låtar vi repade var:

  • Kyss mig en gång till (börjar låta riktigt bra, nu är det trumpet som fattas)
  • Som en dikt, som ett brev (första gången den låtit riktigt bra, vilket har att göra med att den är helt pianodriven och att Erka kom in och styrde upp. Är egentligen en gammal melodi som aldrig har sjungit in. En distad pianoversion fanns med på den gröna demon som släpptes i Reykjavik för länge sen).
  • Min vita flagg (låter bra, kanske för att den är så enkel. Ännu lite mer styrsel på stämmor nu. Jag längtar efter att höra det frälsningsarmébläckblås som jag hör inom mig på låten. Påminner ibland om A still point)
  • The Machinist (tog ett stort steg framåt, framförallt när vi jobbade om trummornas roll och detaljövade stämmor. Vill verkligen att den blir bra eftersom jag gillar storyn den bär med sig)
  • From A to B (en av de svåraste låtarna, med flera tempoförändringar, men också en av de mest spännande. Vill väldigt gärna höra klarinett i melodin)
  • Håll mig hårt (En låt som faller på plats rätt enkelt, med en text som betyder för mig. Jag hör Peter Lemarcs akustiska låtar, Daniel hör rocklåt. Konstigt.)
  • En sluggers memoarer (Joan Baez/Bob Dylan-låten, vilket den nog inte låter som för någon. Men den funkar bra med min och Lisalottas konstanta dubblerade sång).
  • Lediga dar (precision och kyla) (lite lurig att repa eftersom det stråkarr som (jag säger) ska driva låten inte är färdigskrivet än, och än mindre lyssningsbart. Men helt klart lovande melodier och en hård text som jag gillar. Det var förresten under under repet med Lisalotta som den ljusa melodin i introt dök upp. Jag tror att det blir stråkarna som får spela den.)
  • The lighthouse (lät oväntat bra med tanke på att vi bara repat den en gång tidigare. Jag och Lisalotta övade in stämmor dagen innan som verkligen gjorde hela låten bärkraftig. Väldigt Damian Rice. Med ett Gotländskt fyrtorn)
  • Making promises is not my thing (Också en gammal låt som aldrig spelats in ordentligt, och som nu fick ett lovande trumkomp som inte följer alla synkoper utan snarare maler på. Borde kanske vara vispar istället för pinnar)
  • Rebel (Dagen när Tom Petty kom till stan. Kommer att låta bra, harmonierna känns igen)
  • I wish it was clear to you (Finns i en akustisk version inspelad i ett annat decennium i rum 101. Kommer att låta riktigt bra i en än mer Ryan Adamsk version, och då menar jag nåt från ”Heartbreaker” från 2000, nåt som Oh my Sweet Carolina eller Damn, Sam (I Love a Woman that Rains).

Det finns med andra ord några låtar vi inte repade. Det beror antingen på att vi inte hann, kändes oss mentalt mätta eller att de inte innehöll trummor. En låt vi borde spela in är ju The Fugitive.

Comments

One Response to “Om formalisering av ljud”

  1. […] repade som sagt på musikhögskolan i Stockholm i september. En av låtarna är en softjazzig version av en låt som vi ska spela in under vintern/våren, Som […]

Leave a Reply