Tra-la-a, apan är borta från min rygg: Long for the days

september 1, 2011 · Posted in En låt 

För en vecka sedan kände jag mig lite skör.

Nu känner jag mig mer tra-la-la-lande:

Har jag någon låt som beskriver hopp, och inte bara hopplöshet, som beskriver glädje och får mig att vilja tralla la-la? Tja, lite-halvt-om-halvt är väl Long for the days från albumet TO THE OCEAN en glad låt. Den får mig att vilja tralla – la-la. Och jag känner för att tralla nu.

Den rättssociologiska avhandlingen är färdigskriven. I låten sjunger jag.

I long for the days, when all will fall in place
I wish for the times when I am done here.

Och, när det gäller min sega avhandling, så är jag ”done here”. Den skall tryckas i veckan. Just i detta nu sitter en tryckare och formar texten så att maskinerna skall producera en riktigt stilig bok.

Tra-la-la!

Och visst är det så med avhandlingar. De kan bli en börda. Staten investerar miljoner i att man skall doktorera och leverera en avhandling, och kollegorna påminner en om att avhandlingen är det viktigaste man måste klara av om man vill fortsätta vara en kollega. Det är som med fotobollstalanger. När dom nått en viss ålder måste de gå från talang till mogen fotbollsspelare. Man kan inte vara talang så länge.

Avhandlingen kan bli en stor apa som sitter på ryggen och konstant tynger ner en och viskar oegentligheter i ditt öra. ”Borde du inte vara klar nu?”, ”snart ser dom att du bara har fuskat dig igenom din utbildning?”, ”samhället har gett dig miljoner, men vad har du gett samhället?”.

Tja, vad har man egentligen gett samhället? Nu ser det i vart fall ut som att jag ger en avhandling – till vilken nytta eller onytta det ger – vilket var ett krav som ställdes på mig.

Jag har nu släppt av apan från min rygg. Han kan gå och störa någon annan.

Sjung med mig: Tra-la-la-la.

Apan gör det.






Om låten Long for the days
Låten är för övrigt inspelad i en källarstudio som låg vid grönsakstorget i Göteborg. Daniel Wejdin spelar bas, Tomas Dahl spelar melodigitarr, jag spelar kompgitarr och sjunger, LisaLotta Carlsson och David Kulander körar och Anton Engblom spelar trummor. En textrad är ett möjligen oväntat lån från från Rammsteins America (exv 2:30 in i klipp eller text):

This is not a love song
This is not a love song
I don’t sing my (mother’s) tongue
No, this is not a love song

Att jämföra med min version i texten nedan, eller ca 2:18 in i Long for the days.



Long for the days

I long for the days
when all will fall in place
I wish for the times when I am done here
I need a break
to make it go away
It has become far too perpetual (- its been on and on and on)

And its not making any sense

Shame on me and shame on you
We will never be the same again

I wave it goodbye
and I don’t even try
to explain or understand (I don’t even try)
I need a drink
at the end of this railroad
I need to think no more of this (Its been on and on and on)

And its not making any sense

Shame on me and shame on you
We will never be the same again
This is not a love song
this is not my mother tongue
Shame on me and shame on you
We will never be the same again

Tra la la la

Comments

Leave a Reply