À Hverfisbarnum 2002: The GREEN room 101 release

juni 15, 2011 · Posted in Ett album 

Nu är fyrklövern all. De fyra färgerna som jag jobbade med en tid när jag släppte demos. Den gröna la jag upp precis här (skrolla ner). Det jag minns mest med den gröna är väl releasen egentligen, eftersom den skedde på en bar i Reykjavik – Hverfisbarínn – dagarna innan jul 2002. Eftersom jag och mina rumskamrater hade bott på Island en termin kunde vi samla ihop ett större gäng utbytesstudenter och en hel del islänningar att komma och lyssna, festa, och skaffa demon.

Dagarna innan hade vi suttit och klippt och klistrat ihop den handgjorda demon – det var tider det – som ett påskpyssel. Jag hade repat med bandet jag lyckat samla ihop, en bunt härliga islänningar: Hjalti, Sölvi, Arnar, hans bror Rúnar och en trummis jag inte kommer ihåg namnet på.

Med på demon var fyra låtar, med den slide-refrängiga Be for real som öppningslåt. Martin Veida spelar trummor, jag och Tomas spelar gitarr, jag spelar bas och Emma Ernsth körar, som ett resultat av att vi var roommates på Island.

Nästa låt tycker jag är rätt kul och bra, Fading pictures, men den låter lite för demo och replokalskramlig. Och den är, mycket riktigt inspelad i en replokal också, i Lund, där jag stökade runt och spelade in allt, men fick skön hjälp av David Kulander för sirénidén och nåt av skriken i slutet. Jag gillar mina skrik i slutet, jag kan inte skrika så längre. Eller, det krävs mycket luft och en stark tro på att det ska gå för att det ska gå. Skrik har aldrig legat för mig, sångmässigt. Jag lyssnade igenom låten idag när jag cyklade och höll på att bli påkörd av en buss.

Den tredje låten, I wish it was clear to you, är en rest från tiden på Vildanden i Lund. Det är egentligen en bra låt, men lite sådär inspelad, och jag hade gärna spelat in den med full sättning någon dag. Tomas kompande hade låtit strålande, det är hans grej.

Den fjärde låten är i stort sett olyssningsbar, Som en dikt (instrumental), i sin monomixade distade piano som långsamt fejdas upp i början, smyger sig på för den som tror att demon tagit slut. Svårtillgängligt, minst sagt. Det kanske mest spännande med låten är att den går över till stereo efter ett tag.

Halleluja.

Dock är låten en tidig version, kan nämnas som anekdot, av den hittills oinspelade låt som givit namn åt den här bloggen. I låten med namnet Som en dikt finns refrängen När jag är bara ljud. En dag ska låten spelas in, det är ju ett syfte med hela bloggen. Men jag är inte där än.

Bilderna från releasen är fina. Emma fotograferade.




Comments

2 Responses to “À Hverfisbarnum 2002: The GREEN room 101 release”

  1. […] för vi snackade om den innan, att den aldrig fått någon bättre inspelning. Den finns bara som en enkel akustisk variant från en inspelning i rum 101. Trots att den är bra, och trots att vi spelade den rätt mycket på […]

  2. […] Är egentligen en gammal melodi som aldrig har sjungit in. En distad pianoversion fanns med på den gröna demon som släpptes i Reykjavik för länge […]

Leave a Reply