Ferlin, Waits och min käras bräckliga längtan: Minns hur du en gång älskade mig.

maj 27, 2011 · Posted in En låt, Livemusik, Svenska 

När jag börjar gräva i minnet över hur Minns hur du en gång älskade mig kom till förstår jag att det finns tre spår som ledde dit. Alla från olika håll, olika tider och av olika slag. Låten är för övrigt den enda svenska på den i övrigt engelskspråkiga TO THE OCEAN från 2009.

Något om skapande
Man skall aldrig glömma att låtar är dramatiseringar. I processen från en tanke eller känsla startar någonting som får författaren att använda sin byggstenar, sina invanda skaparmönster för att nå ett slutmål som känns som det har hittat sin form.

Mina låtar är inte dokumentära. Men innan den där processen finns en födelse, och den födelsen, den källan för inspiration, är verklig. Och just den här låten har färgats i din drivkraft för mig från min käras relation till sin bortgångne far. Den morfar min son aldrig träffade.

Och det är såklart, i all sin naturlighet, en alldeles speciell drivkraft, en alldeles speciellt stark motivation.

Jag säger på intet sätt att låtar måste ha så verkliga historier som bakgrund. Tvärtom, min katalog är full av dramatiseringar utan specifik bakgrund, och så kan det naturligtvis vara. Och för dom som ser sitt skapande som enbart ett intellektuellt pussel är det kanske alltid så. Och, återigen, för andra måste musiken betyda något mer på djupet. Lyckligtvis ryms alla riktningar inom det ordnade ljud som musik är.

Det är en styrka, och ibland en kamp mellan människors föreställningar om vad en låt bör vara. Och att jag föredrar bakgrundshistorier och mening bakom texten är inte svårt att förstå av den här bloggen. Samtidigt väljer jag ju att inte ta upp låtar som jag tycker inte har det, och de låtarna får ju finnas med. De kan ju rentav vara riktigt bra ändå. Fast på ett annat sätt.

Ja. Ni fattar.

Remember how you used to love me
Inte så lite av Minns hur du en gång älskade mig har att tacka sin existens, form, sound och melodi från Tom Waits låt Green Grass från albumet Real Gone. Det är också där Tom sjunger raden Remember how you used to love me – som blev ett direktlån till titeln. Kolla in låten. Den drabbade mig en tid så nära att den blev en bundsförvant, ett umgänge som fanns med mig. Egentligen är låtarna lite för lika. Man kan se det som ett hommage.



Green grass är nog lite svårtillgänglig till en början. Valet av röst som Tom Waits gjort, valet av mix för den rösten. Men det där tvåtaktiga i basen som jag alltid gillar finns där, det försiktiga, enkla gitarrljudet, berättelsen från graven till besökaren, den där känslan som Nils Ferlin tecknar i dikten Inte ens, och den där känslan som knyter an från berättelsen om hur Ferlin satt på en kyrkogård i Leksand, tittade på björkarnas rörelse i vinden och skrev ner vad han kände.

Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit –
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.

Det var i något förord någonstans jag läste om Nils Ferlins bakgrund till Inte ens, och något svagt i minnet säger något om att det var Harry Martinsson som skrev förordet. Skrev han ett förord till Ferlins Goggles?

Texten
Men jag ska inte lura mig själv att tro att musiken och texten till Minns hur du en gång älskade mig växte fram samtidigt. Jag vet att texten, vilket är ovanligt för mig, kom först. Det var en dikt, en text, som sedan fick foga in sig i en låt, en melodi, när den melodin började växa fram vid tramporgeln, började ställa krav på form och placeringar, på repetition och refränger.

I förra veckan skulle han ha fyllt 66 år, Lars-Anders, om han levt. Den svärfar jag aldrig fick träffa. Men hans relation till sin dotter, min kära, gav den här låten en extra dimension av tyngd, och formade min approach till texten.

Allt sammantaget, björkarna hittade in i sången, bilden är både från den där kyrkogården och från Tom Waitslåten. Gruset knastrar, samtalet från graven till gravens besökaren.

Lägg din hand där mitt hjärta brukade slå. Minns hur du en gång älskade mig.


Videon är från Vetenskapsfestivalen 2009. Med på scenen är Lisa Lotta Carlsson, Tomas Dahl, Daniel Wejdin och Anton Engblom.


På inspelningen på albumet TO THE OCEAN är det dock jag som spelar trummor, piano, mandolin och tramporgeln. Daniel spelar ståbas och Wietzke Lambert spelar fiol.

Ladda ner låten här: Minns hur du en gång älskade mig. Eller klicka på den blå streampaddan i nedre delen av fönstret. Då streamar du låten direkt från sajten. Där finns även alla andra låtar på sajten i en lista.




Minns hur du en gång älskade mig

Sätt dig på en sten vid mig
Lägg din hand där mitt hjärta brukade slå
Hör hur björkarna inte bryr sig
Hur fåglarna kvittrar på ändå

Har du känt en saknad och en trötthet här?
Var inte rädd för att vakna nu
Om du minns mig är jag med dig
Om du glömmer slipper du sakna

Jag är en del av jorden nu
Du är en del av livet här
Löven börjar virvla nu
Det kommer snart att börja regna
Säg inte farväl till mig
Allting kommer att visa sig
Glöm det jag gjort som tyngt dig
Minns hur du en gång älskade mig

Ångra ingenting, det finns ingenting att ångra här
Tiden fungerar inte så
Sätt dig på en sten vid mig
Gråt bara om du själv vill
Vi gjorde vad vi gjorde, och du
Livet, det fungerar ändå

Jag är en del av allting nu
Tack för blommorna du lagt här
Gruset knastrar när du går
Det kommer snart att börja regna
Säg inte farväl till mig
Allting kommer att visa sig
Glöm det jag gjort som tyngt dig
Minns hur du en gång älskade mig



Comments

Leave a Reply